Inspiration och joggingtur
Igår fick jag tips om en bok som jag började lyssna på. Den är skriven av Linda-Marie Nilsson. Hon har ett stort instagramkonto och är så kallad ’bodypositive’. Hon har skrivit en bok som heter ’så lärde jag mig älska min kropp’. När jag lyssnat 5 minuter började jag nästan gråta. Hon använder mina egna ord om min barndom och hur jag känt mig hela uppväxten. Det är självklart inte ordagrant som jag men själva känslan av att man var fel, att man inte passade in och inte vågade vara med på tex idrott pga kroppen är spot on! Alla kommentarer av barn och framförallt vuxna som etsade sig fast och verkligen bekräftade det man redan tyckte var fult eller fel med en själv. Ska bli riktigt spännande att lyssna på hela, ser verkligen fram emot det!
I alla fall inspirerade hon mig att använda min träningstopp idag på min första joggingtur på snart två veckor! Jag tyckte det kändes som att alla stirrade och kollade snett på mig. I början ville jag nästan springa hem igen men sen tänkte jag i sann bodypositive-anda ’vad i sjutton! Det är bristningar, lite extra hud och en lite svullen mage, det är ingen som dör av att se det och många tjejer har det!’ Försökte se mig som en förebild istället, tänka att om någon ser att jag vågar så kanske någon annan också vågar!
Men åter till joggingturen. Jag är egentligen kanske lite förkyld fortfarande men jag kunde inte hålla mig längre för det händer ju liksom ingenting! Men det var en plåga alla 6,5 km! Benen var tunga dom cement, motvind som bövelen eller stekande sol så man knappt kunde andas. Men jag gav mig sjutton på det och fram kom jag och vad fantastiskt det känns nu! Som att kroppen vaknat till liv igen efter en dvala. Om jag nu inte blir dödssjuk i natt så ska jag minsann fira in semestern på gymmet imon! Som jag längtat!!!
Jag kommer skutta ut från jobbet, jag älskar mitt jobb men att driva stället ensam har suget musten ur mig så jag anser mig välförtjänt av fyra veckor ledigt nu!
Låttips: Perfect med Anne-Marie ❤️
Xxx