Att lära sig springa
För snart ett år sedan, i februari 2016 fick jag för mig att jag skulle prova på att springa. Det tog 41 min och 55 sekunder att springa/gå 5 km. Då hade jag aldrig sprungit mer än ca 10 meter i hela mitt liv. Det som fick mig att prova var olika instagram-konton jag följde som sprang mycket och det såg så härligt ut så jag ville prova själv. Efter ett tag kände jag att om jag skulle fortsätta springa fick jag nog hitta något att träna inför så jag samlade ihop ett gäng och anmälde oss till vårruset! Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse, själva känslan av att springa ett lopp. Det gav mig massvis med energi och jag gick på moln i flera dagar efteråt! Jag blev verkligen sugen på att springa fler lopp bara för att utmana mig själv.
Här är en lista på några av mina träningstillfällen när jag tränade inför vårruset (kan ha missat att skriva ner några). Som ni ser var det inte många tillfällen och det går inte snabbt.. Det gäller bara att börja öva, att börja springa lite under promenaden man annars tar. Börja kolla lite på konditionspassen som finns på gymmet. Jag gick tillexempel bara på CardioWalking på gymmet i början, det är ett ordentligt konditionspass med crosstrainer. Det är skonsamt för kroppen också, eftersom jag var så tung och otränad kunde jag inte bara sätta igång och springa, då hade jag skadat mig. Det finns skonsam träning om man bara börjar undersöka alternativen som inte är dålig bara för att den är skonsam mot kroppen. Jag var väldigt rädd för mina knän, att de inte skulle hålla eftersom de har fått bära runt på hela mig under så många år. Att börja belasta dem på ett annat sätt och sätta igång med träningen var hela tiden en balansgång med hur mina knän mådde. Detta hjälpte min PT mig med, att hitta bra alternativa sätt att träna kroppen utan att belasta knäna för mycket. Bara för att få lite tips och råd kan det vara värt att fråga personalen på gymmet eller köpa sig en PT timma om man är osäker på hur man ska träna för att inte till exempel knäna ska ta stryk. Just när det gällde springträningen så fick jag tipset att springa i uppförsbackar, det belastar inte knäna lika mycket. Därför i perioder powerwalkade jag men sprang i alla uppförsbackar som kom, bra intervallträning om inte allt!
För att komma tillbaka till springningen, det går absolut inte snabbare nu för tiden heller. Sprang kretsloppet i Borås i höstas på 6 km på 39 minuter. När jag hade en kilometer kvar på kretsloppet så trodde jag knappt att jag skulle klara det. Jag hade blodsmak i munnen och kände mig helt slut på en nivå jag aldrig känt tidigare. Visst så försvann det ganska fort när jag såg min familj precis innan mållinjen som hejade på och när jag kommit i mål var jag så lycklig och stolt! Jag hade genomfört något som jag aldrig någonsin trodde jag skulle göra. Anledningen till att jag var så slut var väl till stor del att jag inte hade sprungit alls mycket under sommaren, så jag hade bara mig själv att skylla...
Så nu är det dags för nästa steg, tjejmilen.
Eftersom jag inte bangar på utmaningar så inser jag att jag måste börja träna inför detta redan nu om jag inte ska ge upp halvvägs. Om jag inte är hundra på att jag kommer springa hela milen så kommer jag inte starta. Jag är inte med i en springtävling och GÅR, det funkar inte för denna tävlingsinriktade människan.
Jag gjorde lite research på nätet igår och hittade en intervallträning för att öka upp sin kondition. Så detta provade jag i morse på gymmet. Jag springer inte ofta på gymmet, tycker det är roligare att springa ute, men nu när jag ska träna upp kondisen är det bra att kunna öka farten och hålla den under tidsintervallerna så därför kommer det bli mycket löpbandsträning framöver.
Intervallerna var
4 min - spring så snabbt du kan.
2 min - "vila", alltså spring långsammare eller gick snabbt.
repetera 3-4 gånger. Jag körde 4 intervaller, det tar 24 minuter. Det var svinjobbigt! Sedan sprang jag i halvsnabbfart 1 kilometer så jag kom upp till 5 km. Efter der blev det lite styrketräning för överkroppen också.
Som ni ser springer jag inte snabbt, inte ens mitt snabbaste är snabbt. Det snabbaste jag orkar hålla i 4 minuter är den farten som är min målfart vid 5 km. Jag ska försöka att hålla mig till springträning en gång i veckan. Och min "vanliga" träning de resterande tre passen. Det ska bli otroligt spännande att se hur lång tid det tar att träna upp konditionen till min målfart.
Men huvudsaken är inte farten utan att man faktiskt springer, att jag hakar upp mig på min fart är mer att jag vill träna mig bättre för att klara tjejmilen. Hade jag inte haft tjejmilen att sikta mot hade jag lunkat på i min bekväma fart för då vet jag att jag orkar och det är lagom för mig.
Jag ska anmäla mig till vårruset i år igen, kanske jag kan springa 5 km under 30 minuter då? Det är bra att jag har bloggen och instragram för det tvingar mig att inte ge upp. Vet alla om det så måste man ju bara köra på och man vill göra sitt bästa. Vill ni hänga med på vårruset i Jönköping så hojta till! Eller om ni vill springträna lite tillsammans?
Nu är ju första passet gjort så nu är det ju bara att köra på!
Att pusha sig själv och våga utmana sig själv, det är otroligt läskigt men känslan efteråt är oslagbar! Våga utmana dig själv, du kommer vinna mycket på det och kanske lära känna en helt ny sida av dig själv.
xxx
Anna