vägentillnyamig.blogg.se

Just nu tycker jag träningen är rolig. Eller ja, mesta delen tycker jag den är skoj. Rädslan över vad jag var tvungen att offra: socker, bekvämlighet, tid och energi fick mig att tveka och komma med bortförklaringar länge. Det var när jag började må riktigt dåligt i mig själv som jag kände att jag verkligen var tvungen att göra något. Jag klarade inte av att vara hemma med mina barn själv utan fick ringa hem J från jobbet för jag hade panik. Det var en ohållbar situation. Jag blev andfådd när jag gick upp för källartrappan och jag orkade inte leka med mina barn. Jag hade ingen lust till något och jag visste att jag hade kommit till ett vägval. Antingen falla djupare ner i min självömkan och bli ännu större eller rycka upp mig och göra nåt åt min övervikt.  

Jag började med små små förändringar för att försöka må bättre. Jag visste att motion och kost kan hjälpa en att må bättre vid stress och utmattning vilket fick mig att börja gå promenader med stavar några dagar i veckan. Det funkade för mig. Det gäller att hitta den där starten som är en lagom stor förändring för att det ska platsa i ens liv. Vid denna tiden hade jag inte ändrat märkvärdigt i min kost, det fick vänta till senare. 

Som sagt, i augusti 2016 fick jag en extra kick då min bästa vän skulle gifta sig. Då var jag mogen att ta steget från enbart promenader till gå till gymmet. Jag började då bli mer försiktig med socker och vi började köpa hem city gross Viktväktarnas matkasse. Det gjorde under för oss, vi fick lära oss att laga mat på nytt. Innan levde vi på grytor med minst 5 dl grädde i varje rätt, nu har vi nästan aldrig grädde i vår mat om det inte är fest. 

Jag tror på små förändringar i taget och att göra förändringar som är hållbart i längden. Att få in en rutin att röra på sig och få lära sig laga mat på annat sätt istället för att börja en diet med shakes som man mår dåligt av eller inte kan hålla kvar vikten med när man slutar. Det har aldrig varit något alternativ för mig.