När gamla hundar lärt sig sitta
För en vecka sedan läste jag Frida Roséns blogg om när hon gjorde julgodis och skillnaden mot hur det gick till för något år sedan och hur det gick till nu.
Precis som Frida beskriver handlade bakningen mycket om ätandet för mig. Man provsmakade smeten och det färdiga resultatet och sedan lades det som fanns kvar i en burk och det smååts tills det tog slut.
I morgon är det *trumvirvel* min födelsedag! Då brukar jag alltid bjuda farmor och farfar, min pappa och hans fru på nyårslunch. Därför gjorde jag idag egen glass. Väldigt enkelt och inte nyttigt någonstans!
Hade detta varit något år sedan så hade jag lätt ätit hälften av Jappen och lite av Daimen innan den kom ner i smeten. Det slog mig när jag ställde in byttorna i frysen att jag inte ens tänkte tanken att äta av det när jag förberedde. ALLTSÅ, det går att lära gamla hundar att sitta! Jag blev helt chockad själv, hade inte tänkt skriva något inlägg idag men jag kände att jag var tvungen.
När personer frågar mig hur jag har gjort och hur jag klarade det, "för det finns ju så mycket gott!"
Det handlar inte om att jag inte äter onyttigt eller godis. Jag älskar allt onyttigt med socker, det är bara att jag har försökt lära mig att leva om, lära mig att det händer faktiskt inte så mycket om jag låter bli att smaka på Jappen undertiden jag gör glassen utan det räcker att jag äter den imorgon. Det handlar inte om att jag ALDRIG mer ska få äta japp utan att jag bara skjuter det lite längre fram i tiden. Frågan, måste jag verkligen äta detta just nu? har följt mig det senaste året. Ofta är svaret NEJ, ibland blir det JA. Så får jag utgå från det sedan.
(Jag ska också bjuda på en av mina favoritpajer; Paprika och chevrépaj. Hur gott som helst, rekommenderar denna varmt till alla er som älskar chevré där ute! Recept från CityGross)
Som ni alla antagligen vet vid detta laget har vi haft sjukstuga här hemma denna veckan. Barnen och J har haft feber och jag bara rejält förkyld. Det har kliat i kroppen av att bara gå här hemma och vänta på att bli frisk. Jag har gått promenader med hunden men jag saknade gymmet.
Jag är inte så mycket hemmafru-material, jag har inte den största stresströskeln (även om den är bättre än innan) så efter en vecka med gnälliga barn och försökt manövrera hemmet fick jag fullständig panik. J var feberfri idag så hon sparkade bokstavligen ut mig och sa att jag inte fick komma hem försen jag hade lugnat ner mig. Även om jag har en förkylning var jag faktiskt på gymmet. Jag har inte så ont i halsen och jag tog det lugnt, inte så mycket puls utan mest styrka för ben, mage och axlar. Det var helt fantastiskt härligt att få använda kroppen igen!
Sedan åkte jag till ICA för att storhandla, mitt humör gick ner endel igen då det, självklart, var massa folk och jag hittade inte några av de saker jag skulle ha men men, nu känns det i alla fall bättre igen! Nu väntar en powerwalk med hunden i snöstormen, vart var den snön för en vecka sedan?? Ta hand om er!
xxx
Anna